Det är en vanlig fråga vi ställer till barn. Om någon hade frågat mig när jag var liten hade jag svarat djurdoktor/veterinär. Men i olika perioder hade jag även andra intressen och förebilder som lockade i olika inriktningar. När jag senare var tonåring fick djur och natur allt mindre utrymme inom mig och människor, människors mående & funktion och olika sociala situationer allt större utrymme - i vad som väckte min nyfikenhet. Få barn växer upp och blir precis det de önskade som barn, medan vissa gör det.

Jag har personligen känt två män som haft specifikt uttalade yrkesdrömmar som inte varit vad deras egna föräldrar jobbat med, personer som jag vet vad de önskade som barn och vad de blev som vuxna. Ingen kvinna jag någonsin känt har blivit vad de siktat på yrkesmässigt som barn om det var något annat än deras föräldrar, men det är en annan reflektion. Så låt mig istället berätta om killarna, Per och Erik kan vi kalla dem 😃

Att få jobbet och att göra karriär

De allra flesta människor jag mött som arbetat i 10 år eller mer har "bara hamnat i ett yrke", nu är min erfarenhet förstås färgad av att jag arbetat på Arbetsförmedlingen och där mött människor som av ett eller annat skäl blivit arbetslösa. Men detta fenomen har verkligen

fascinerat mig genom åren - hur gör man för att bara "hamna" i ett yrke?

För några människor är yrkesinriktningen given, man vill bli samma som mamma eller pappa (eller någon annan signifikant förebild) eller har en specifik bild av ett yrke man vill ha. Om denna inriktning kombineras med en stark egen inre motivation och gärna kombinerat med uppmuntran (snarare än styrning) från föräldrar och omgivning kan man börja vidta de mått och steg som behövs för att nå det önskade yrket. För nästan alla yrken behövs både utbildning och erfarenhet, ju specifikare titel och ju högre lön eller status ett yrke har desto mer fokuserad ansträngning brukar behövas för att man ska kunna vara med och konkurrera om jobben.

Men utbildning och praktik inom utbildningen tar en sällan raka vägen in i en trygg och välbetald anställning.  I konkurrensen om den åtrådda anställningen är det även andra saker som spelar in - inte minst sociala färdigheter. Jag har träffat tandläkare, biomedicinska analytiker, civilingenjörer och IT utvecklare som haft all den rätta utbildningskompetensen men ändå inte tagit sig in i det yrke de spenderat så många år på att utbilda sig till. Att vara tandläkare men sakna empati, vara IT utvecklare men sakna förmåga att sälja, informera eller vara väldigt blyg är lika utmanande som att vara biomedicinsk analytiker med aspberger eller civilingenjör med en hämning som gör det svårt att prata med andra människor. Av dessa fyra nämnda var det bara den biomedicinska analytikern som, så långt jag vet, tog sig in i och fick ett jobb inom sin profession. De andra tre "hamnade" i andra jobb som bättre passade deras sociala färdigheter och ändå omsatte i viss mån de kompetenser de skaffat sig teoretiskt.

Några har alltså utbildat sig till ett yrke som de inte passade som och därför behövt välja om. Eller som Erik som drömt om ett yrke, med olika ansträngningar lyckats skaffa sig ett jobb inom det yrket men senare av personliga hälsoskäl behövt orientera sig mot något nytt. Och på så sätt har de "hamnat" i helt andra jobb än de först eftersträvade.

Men många andra har redan från början "hamnat" i jobb, några har utbildat sig vidare efter de väl trillat in i en yrkesbana medan andra har fortsatt ta sig fram i arbetslivet som outbildade eller med en gymnasieutbildning som inte gav specifik yrkeskompetens. Det vanligaste jobbet man "hamnar i" är samma jobb som mamma, pappa eller syskon har. Bland de personer som "hamnar i" ett mer slumpartat yrkesval är det ofta några saker de har gemensamt:

1. Drift till egen försörjning, det kan vara en vilja att göra rätt för sig och inte ligga andra till last lika gärna som en frihetslängtan, att kunna stå på egna ben och därmed frigöra sig från föräldrar eller andra relationer. Stolthet, att kunna stå självständigt.
2. Öppenhet för de möjligheter som presenteras för en, en vilja att prova, mod att våga ta chansen och självförtroende nog för att lita på att man kan lära sig det man behöver för jobbet
3. Ödmjukhet inför att andra vet mer eller bättre hur jobbet ska utföras, en villighet att ta emot handledning, lära sig, få instruktioner och göra som andra säger. Att vara okej med att börja från botten och jobba sig uppåt. Tillika ödmjukhet inför att erkänna att man inte kan/vet/förstår eller att något blivit fel så att man kan få lära sig bättre.
4. Heder, lojalitet, pliktkänsla, ansvarstagande eller vad man vill kalla förmågan att göra det man åtagit sig att göra, göra jobbet utan att försöka maska sig undan, att passa tider och faktiskt komma på jobbet - varje dag ihållande.
5. Samtalsförmåga, att inte bara kunna språket utan att faktiskt kunna samtala med andra människor - både att lyssna på och bemöta det man hör på ett adekvat sätt. Förmåga till socialt småprat lika väl som att kunna presentera sig själv och sina prestationer och ambitioner.

Faktum är att mina ca tio år som arbetförmedlare har lärt mig att just dessa fem förmågor eller egenskaper är de vinnande fem. Oavsett om man har utbildat sig till något specifkt, valt att gå i sina föräldrars fotspår, om man startat och driver eget företag eller om man tagit vad man fått och gör det bästa av det - så snart en människa har dessa fem i rimlig balans så får de jobb och håller sig i jobb. 

Erik

... men en karriär som brandman var inte något som höll i längden för Erik. Trots att han gjorde allt rätt, hade de bästa förusättningar och det jobb han gjorde var värdefullt och viktigt, kollegor och ledning så goda som andra. Senast jag träffade Erik var han vid gott mod och berättade att hans yrkesväg förändrats. Han hade, utan att jag har kännedom om några detaljer i hans resa, fått diagnosen bipolär för någon tid sedan och tack vare det förstått eller fått lära sig att det liv han behövde leva för att må så bra som möjligt inte gick att kombinera med yrket. Så mitt i livet behövde han stanna upp och ta ut en ny riktning yrkesmässigt.

Människor som strävar efter att hjälpa, stötta eller utveckla andra människor.

Evan George som i detta videoklipp svarar på en mängd frågor om terapeutiskt arbete inom lösningsorienterad terapi beskriver på ett fantastiskt sätt: inte bara vad terapeuter gör och kan göra annorlunda för att terapin ska kunna vara till bättre nytta för klienten. Utan vad alla vi människomänniskor kan göra annorlunda i vårt möte med alla våra medmänniskor - både privat och i vårt yrke.