Utmattningsdepression, utmattningssyndrom, psykisk ohälsa och stressrelaterad ohälsa är det som ökar mest i Sverige - förmodligen i hela västvärlden. Och det är ett modernt fenomen som hänger ihop med vår livsstil och hur vi byggt upp/konstruerat våra samhällen i den kapitalistiska liberala andan som länderna i den rika västvärlden präglas av.
Det finns miljoner intressanta artiklar och faktasidor online, så istället för att söka fakta på mina sidor kan ni gärna läsa där och skapa er en egen bild. Här kommer jag utöver länklistan bjuda på mina personliga reflektioner och erfarenheter i ämnet.
Alla liv i god energibalans kan trilla iväg i den spiral av händelser som bär av mot väggen. Sällan ser man själv att man är påväg.
För de flesta är det summan av många olika påverkan från flera av livets aspekter som tillsammans blir för mycket. Det sipprar in och växer gradivs vilket är varför det inte är lätt att se - om man inte är väldigt lyhörd för sin sömn och sina känslor och reflekterar medvetet över dem.
Att bli medveten om att man har fler och fler av de symptom som beskrivs när man läser om utmattningssyndrom.
Ofta har man gjort medvetna eller omedvetna anpassningar av sitt liv för att minska belastningen. Det är vanligt att man sover mindre, minskar tid man lägger på träning eller sociala aktiviteter, hobbys och andra nöjen - till det bara finns måsten kvar. Ingen energipåfyllnad.
Prodromalfas efter långvarig psykosocial påfrestning. Psykiska och fysiska symtom som ex koncentrationssvårigheter, sömnstörning, hjärtklappning, ”bråttomkänsla”, huvudvärk och även annan värk, tryck över bröstet, yrsel, emotionell labilitet och olust inför krav, försämrad bedömningsförmåga och minskat socialt umgänge. Om man negligerar symtomen och inte minskar belastningen kan prodromalfasen övergå i en akut fas. Källa: Praktiskmedicin
Jag har ingen personlig erfarenhet av att verkligen gå in i väggen - bli utrbränd - diagnosticeras med utmattningssyndrom.
Vid min senaste Vidbrändhetsepisod frågade min terapeut, när jag påstod att jag inte var riktigt Utbränd "Hur vet du det?" och det var en obehaglig spegel han höll upp.
Jag är inte läkare eller psykiatriker och kan inte diagnosticera mig själv - i slutänden höll han med mig.
Akutfas vilket ofta kommer relativt plötsligt och ibland med dramatiska symtom som t.ex.: mycket uttalad trötthet med oförmåga till återhämtning trots sömn. Besvär med minnesproblem, koncentrations-/ uppmärksamhetsstörning samt störd funktion i målinriktat beteende – med mycket låg prestationsnivå; svårigheter med planering, att förstå komplexa situationer, sänkt energi. Ökad ljud- och ljuskänslighet, irritabilitet, nedstämdhet, ångest. Källa: Praktiskmedicin
Jag fortsätter använda språkligt enklare uttryck för utmattningssyndrom, det beror på att orden ska beskriva en känsla inte fakta.
Behandling och vändning
Det kan vara så att vi när vi väl når insikt om att vi är Vidbrända eller håller på att gå i väggen har utvecklat missbruk - då behöver dessa behandlas separat eller först. Vi kan också ha utvecklat en ren depression eller ha en sömnstörning som påverkar oss som är knutet till annat än utbrändheten.
Först behöver vi alltså upptäcka att vi är Vidbränd för att kunna göra något åt det. Men för den som går in i väggen går det inte att missa vad det är som hänt - man behöver sjukvård, symptomen är skrämmande.
När man har fått syn på det behöver man reda ut vad som är vad och både för den som gått i väggen och den som insett att hen håller på att brännas vid - är nära att gå i väggen är en sjukvårdskontakt eller samtalskontakt ett lämpligt steg att ta. Som anställd finns ofta en företagshälsovård som kan vara ett första steg om man ännu är i tjänst, har man sjukskrivit sig är det bäst att gå till den vanliga sjukvården (företagshälsovården kan vara ett stöd längre fram och på andra sätt i processen).
Behandlingen är i många delar lik behandling mot depression men det viktigaste att göra direkt är att SLUTA med överuttaget av energi. För den som gått i väggen är det säkert vanligt med sjukskrivning, men även om man inte blir akut sjuk behöver man sätta ned foten och förändra sitt livspussel och hur man förhåller sig till arbetet. I båda fallen behöver man ha en dialog med sin chef.
Det som nämns som vanlig behandling är: Livsstilsförändringar, normaliserad dygnsrytm, fysisk aktivitet, normal kosthållning men gärna med minskat socker, koffein och alkoholintag, utomhusvistelse i dagsljus, avgränsad social stimuli (men OBS inte isolering), endorfinökande stimuli, yoga - mental träning eller mindfulness.
Direkt när du dragit handbromsen, begärt time out eller sjukskrivit dig behöver du börja vidta olika åtgärder - jag har listat ett antal förslag varav jag tillämpat många själv med bra resultat. Det gäller att komma ihåg att du befinner dig i en återhämtningsfas - oavsett om det gått så långt som till Akuta fasen som nämndes ovan eller om du satt ned foten för att du insett att du närmar dig väggen.
Återhämtningsfas med ibland kvardröjande symtom och uttalad stressintolerans. Symtombilden omfattar ofta både fysisk- och psykisk svår trötthet, sömnrubbning, motivationslöshet, nedstämdhet, ångest och neurokognitiva besvär. Källa: Praktiskmedicin
Det kommer att komma nya utmaningar och du kommer få många fler möjligheter att köra i diket. Risken finns alltid för att andras förväntningar på dig blir för höga eller att du tar på dig för mycket. Allt detta kommer att erbjudas genom hela livet.
Det är fullkomligt normalt - var redo.
Mina personliga erfarenheter av detta
"Största utmaningen för mig personligen har sedan 2009 varit att komma ned till heltid - från att ha arbetat 50-55 timmar per vecka har jag nu nått 42-45. Nästa steg är att verkligen sluta dubbeljobba - att vara i fokus i stunden - alltid, inget mera Ska bara när möten är långsamma"
Först och främst behöver var och en förstå att det är en långsam process att vända utvecklingen, komma på banan igen och bli en väl fungerande medarbetare som trivs med sitt jobb. Det är vanligt med år av stressöverkänslighet eller rädsla för att trilla dit igen som gör att man hämmar sig själv.
Det är självklart svårare ju värre däran man varit och lättare ju mer reflexiv och medveten man är sedan tidigare. Att ha förmågan att studera sig själv, sina behov val och beteenden hyfsat objektivt underlättar förståelse av vad som är orsak och effekt - det är också lättare att förstå vad man behöver göra åt saken.
Det viktigaste alla har att lära av att vara med om en "episod" av att ha blivit vidbränd eller faktiskt varit sjukskriven för stressrelaterad ohälsa eller utmattningssyndrom är (obehagligt och provocerande nog):
Ja det finns förstås hundratals orsaker till det, skäl som det kan kännas som att det inte är ditt fel - men det handlar inte om att peka ut den skyldiga. Detta handlar om att ta ansvar för dig själv och se vad som hände i vitögat så att du kan lära dig och skydda dig själv från detta och värre.
Att bygga upp sin självkänsla och vara bra på att lyssna inåt så man vet när det är dags att säga ifrån - är en sund väg framåt. Att vara modig nog att säga ifrån och ha en vana att vara ärlig med både sina Nej och sina Ja - är sunt.
Det är tydligt i vårt samhälle att utmattning och psykisk ohälsa knutet till arbete är vanligare i kvinnordominerade jobb, i offentliga anställningar och i kontakttäta yrken.
Högre utbildning är inte alltid en garanti för att överuttaget av energi inte är förväntat ex Sjuksköterskor och Läkare, medan kombinationen hög utbildning, mansdominerat yrke minskar förväntan på överuttag av energi ex Ingenjörer. När det gäller yrken på gymnasial nivå och motsvarande är det också stor skillnad mellan mansdominerade jobb och kvinnodominerde, även när det gäller jobb med hög andel kontakter ex. Bussförare och Undersköterska. Det är också skillnad i lönerna för mans- och kvinnodominerade arbeten och i yrken där könsfördelningen jämnas ut eller balansen tippar över så sjunker lönerna eller hålls tillbaka över tid ex Bussförare, Veterinärer, Lärare.