Hjärntrött?

Innehållet i våra liv upplevs av många öka, kraven likaså samtidigt som tiden är en konstant faktor - som aldrig räcker till.

Både i arbetslivet och privat har vi fyllt på och ökat komplexiteten på alla möjliga sätt genom användandet av smarta-telefoner, klockor som mäter allt möjligt och säger åt oss om vi suttit stilla för länge - utöver tv-tittande, tidningsläsande (på papper eller digitalt) och allt annat som vi fyller våra liv med. Föräldrarollen har utökats med en bild av vad den goda föräldern är som sprängt alla rimliga gränser. Barnens liv har vi fyllt till bristningsgränsen för att leva upp till vad som är bra och på varje sätt försäkra oss om att de har underhållning eller stimulans - aldrig tråkigt. Vår egen förväntan på oss själva att vi ska förverkliga oss själva, vara lyckliga och ha perfekta relationer. Vi ska dejta och vara snygga - inte bara om vi är singel utan även i varaktiga relationer så vi håller gnistan vid liv. Vi vill inte gärna åldras heller, så vi försöker vara coola på de sätt vi tror vi lyckas med. Och för vår egen hälsa ska vi äta rätt, träna rätt och för guds skull även hinna med att vila (eller i alla fall sova) någon gång emellanåt.

Denna känsla och mina funderingar kring det fick mig att greppa boken "Den översvämmade hjärnan" av Torkel Klingberg. I mitt engagemang i frågan ligger utöver känslan en viss oro för att bränna ut min hjärna och kanske riskera att jag springer rakt in i en demens eller orsakar annan psykisk ohälsa.

Min summering av vad jag tog till mig av boken Den översvämmade hjärnan

Vi använder hjärnan genom att styra uppmärksamheten som en ficklampas ljuskägla (vi har också automatiserade rörelser som förvisso använder hjärnan men inte fordrar vår uppmärksamhet ex. att kunna gå utan att tänka på det).

Vi har olika typer av minne som möjliggör vår hantering av information vi tar in och tankar vi har. Dessa beskrivs enklast som

• Arbetsminne - det vi behöver här och nu
• Korttidsminne - det vi lägger lite åt sidan men nära till hands
• Långtidsminne - det som lagras in och kan återhämtas över lång tid när vi behöver det.

Arbetsminnet är det som främst är knutet till vår förmåga att koncentrera oss, uppmärksamheten och vår känsla av att hjärnan översvämmas. Det har beskrivits att vi människor har kapacitet att hålla ungefär 7 bitar av information i minnet, avseende arbetsminnet, vid varje givet ögonblick. Detta är inte något som står oemotsagt av forskningen även om många studier styrker det.

Det är dock så att vi förutom att ha olika omfattande kapacitet för att vi har olika förutsättningar som person kan det också variera beroende på olika saker. Om vi är trötta/har sömnbrist så kan kapaciteten vara tillfälligt sänkt till exempel. Men det är också så att det är en aktivitet som pågår i arbetsminnet som går ut på att hantera distraktioner så att vi kan fokusera på det vi vill fokusera på, så om det är mycket distraktioner har vi inte hela arbetsminnet tillgängligt till det vi önskar.

Simultanförmåga är också något som är nära knutet till vår arbetsminneskapcaictet. Att kvinnor skulle ha en bättre simultanförmåga styrks inte av forskningen 😉 utan det är vårt arbetsminnes kapacitet som är gränsen. Vad det är vi försöker multitaska med påverkar också, det fungerar till exempel ganska bra om de uppgifter man utför inte kräver/belastar samma förmågor i hjärnan. Till exempel fungerar det bra att gå/promenera och samtidigt lyssna på en ljudbok. Men det går inte att lösa korsord samtidigt som man tänker ut en inköpslista inför middagen man planerat till helgen - då löser hjärnan det så att den hoppar mellan de två uppgifterna (förenklat exempel).

Vilket innebär att

• Vi inte har full kapacitet på båda uppgifterna, vilket kan ge ett effektivitetstapp
• Vi kan dock nyttja en överkapacitet genom att göra på detta sätt, vilket kan vara stimulerande men också extra uttröttande

Räkneexempel:  Säg att vår normala arbetsminnes- kapacitet är 10. Om korsordslösandet är enda uppgiften kanske vi nyttjar 7 kapacitetsbitar till det. Om middagsinköpslistan är enda uppgiften kanske vi nyttjar 9 kapacitetsbitar till det. När vi hoppar mellan och gör båda samtidigt så tappar vi lite på vardera - så det blir kanske 5 bitar till korsordet och 7 bitar till inköpslistan. Summan blir då 12 - vilket överstiger vår normala kapacitet. Det funkar och vi känner oss effektiva men blir lite tröttar i huvudet av att använda vår kapacitet på det sättet.

En viktig sak som arbetsminnet har till uppgift att göra är att Hålla kvar den instruktion till oss själva som gäller just nu. Exempelvis: jag ska gå till köket och hämta en penna + syftet med den aktiviteten: för att kunna notera ned i blocket på skrivbordet + vad det är jag ska notera.

Situationen känner förmodligen alla igen sig i - att man går in i ett rum och när man väl är där kommer man inte ihåg varför man gick dit. Då har man tillfälligt överbelastat sitt arbetsminne så att den instruktionen tappats bort eller så blev man distraherad på vägen. Rör man sig i lokaler där andra människor samtidigt vistas eller om en radio står och pratar är risken för distraktion stor. Men varje intryck vi får kan vara en distraktion i sig ex. när vi ser ut genom fönstret, får syn på vattenkannan till blomvattningen, kroppen signalerar att man är kissnödig osv. Inte sällan har vi dessutom flera punkter i vår instruktion till oss själva, vi kanske inte bara ska hämta en penna utan samtidigt passa på att sätta på kaffe, hämta posten etc.

Detta med att distraktioner tar kraft och belastar vår arbetsminneskapacitet var för mig en ny synvinkel som boken bjöd på - men som kändes absolut sann när jag läste den. För precis så känns det ju - även om jag aldrig tidigare läst det i belagd fakta form förut.

Exempel som beskrivs i boken är när vi jobbar i kontorslandskap, vilket är verkligheten för många med någon form av administrativt arbete. Men det överförs lätt till insikten om hur det är i klassrums miljön för de som går i skolan och till nästan alla jobb jag kan komma på - där vi försöker fokusera på en uppgift men hela tiden har eller behöver ha vår uppmärksamhet på annat som rycker i oss. Då behöver hjärnan alltså kontinuerligt lägga kraft och energi på att sortera bort irrelevanta stimuli och samtidigt faktiskt uppmärksamma andra som vi ska uppfatta.

Vi har tre olika typer av uppmärksamhets- styrning

• Stimulusdriven 
• Kontrollerad uppmärksamhet
• Vakenhetsgrad

Stimulus och kontrollerad uppmärksamhet är selektiv medan vakenhetsgraden är passiv och påverkas av ex hur trött/utvilad man är eller hur länge man behövt hålla fokus. Hur alert (hög vakenhetsgrand) man är kan manipuleras ex genom förvarning inför fokuspunkt/stimuli typ vi ser att dörren öppnas, då vet vi att vårt fokus ska rikas mot den som kommer in - vårt fokus rikas mot det. Det vanligaste sättet att manipulera sin vakenhetsgrad gör vi genom att dricka kaffe. Men även stress påverkar (med hormonspelet) vår vakenhetsgrad.

När vi behöver hålla fokus på något under lång tid (ex långkörning i bil) är det hälsosamt att reglera vår vakenhetsgrad genom att ta pauser.

Stimulusdriven uppmärksamhetsstyrning är sådant som vi uppfattar med våra sinnen och kan vällja att fokusera på eller bortse ifrån ex. när någon plödsligt tappar en kopp i golvet och det blir en faslig smäll eller klockans tickande på väggen.

Och det vi vill fokusera aktivt på är då den kontrollerade uppmärksamheten, som vi inom vårt arbetsminne försöker freda utrymme för.

Vi kan träna vår hjärna och vårt arbetsminne dels genom varierat och frekvent användande av våra förmågor i vardagen. Men specifikt läsning, chackspelande, muciserande och dans minskar tydligt risken för demens med hälften om de utfördes vid 8 tillfällen om minst 1 timme per vecka. Sådan träning förbättrar både arbetsminnet och vår problemlösningsförmåga.

I forskningen om det är möjligt att träna arbetsminne (och koncentrationsförmågan genom det) användes ett specialdesignat dataspel med stegrande svårighetsgrad och svaret blev JA. Att spela datorspel utvecklar och stärker olika kognitiva förmågor - olika beroende på vilket typ av spel och då främst de som ökar i svårighetsgrad/komplexitet. Att spela dataspel är att använda kognitiva förmågor aktivit, vilket innebär att det är bättre än att titta på TV som är mer passivt. Det enda som är dåligt med att spela dataspel (rent kognitivt) är om man gör det i för stor tidsomfattning, så att man därför inte har tid att göra andra kognitivt stimulerande saker ex. läxor, läsa osv.

Men TV är inte heller längre vad det varit. Människornas IQ (slarvigt uttryckt) dvs våra kognitiva förmågor har utvecklats och ökat under hela 1900-talet och ökningstakten ökar för varje år som går. Samhällets komplexitet och vårt livsinnehåll, informationsflödet osv tycks ligga bakom detta. Det återspeglas också i media och underhållning. Som exempel har TV-serier utvecklats på flera sätt, dels har de nu jämfört med på 70- och 80-talet fler parallella handlingar som flätas om varandra, tittarna ges inte heller tillräcklig information i varje stund så de behöver gissa/lista ut delar av handlingen vilket innebär att problemlösning är ständigt pågående. Det är också vanligt att handlingen inte är rakt kronologiskt ordnad utan kan vara upphackad så att tittarna behvöer lägga pussel av informationen för att förstå och hänga med. 

Motsvarande utveckling sker också inom dataspelsindustrin där spelen blir allt mer komplexa i sitt upplägg med mål, delmål och otydliga instruktioner/regler som gör att spelaren måste utforska och prova sig fram.

Vår förmåga till att koncentrera oss är alltså individuell och kontextuell dvs hur det ser ut i det sammanhang vi försöker koncentrera oss. När det gäller personer som har diagnosticerats och förmågan påverkas av hur vakken/alert vi är just i stunden.

När det gäller personer som diagnosticerats med ADHD har de bedömts utifrån ett antal kriterier. De flesta av kriterierna knyter symptomet till arbetsminnets kapacitet. Genom att minska belastningen på arbetsminnnet så förbättras vår förmåga att koncentrera oss - oavsett om vi har ADHD eller inte - det är alltså gynnsamt för alla att

• Minska distraktioner
• Minska simultanaktivite
• Konkretisera ex göra listor
• Avkoda det abstrakta till konkreta och strukturerade variabler/steg att utföra

Det gäller att hitta sin balans. När intrycken/informationsfölödet överstiger arbetsminneskapaciteten upplever vi oss övervälmade, stressade och tappar koncentrationsförmågan och blir hjärntrötta.