Det har tagit mig många år i livet att komma fram till en bild av detta komplexa samspel av energier. Och min bild kanske inte alls är densamma som din bild (och om ytterligare något år kanske inte heller min bild är samma) - jag hittar inte heller någon forskning att luta denna upplevelse mot. Så den förblir en skapelse av mina reflektioner som fortsätter att förfinas och omvandlas genom livet.
Jag brukar se det som att vi har minst fyra olika typer av energi - säg olika färger om det gör det lättare att ta in och reflektera kring detta. Vi behöver alla färgerna, vi har alla färgerna - vi har olika dominanta behov av dem hos olika individer och vi har olika mycket av dem i olika perioder i livet och vid olika tidsperioder under dagen. Desstom har vi olika sätt - och olika lätt att fylla på, eller helt enkelt olika förmåga att fylla på de olika färgerna beroende på hur vi själv är och fungerar som människa.
Sömn, frisk luft och närhet till naturen är mirakelkurerna som bäst hjälper oss att balansera och fylla på med livsenergi - men det finns fler sätt.
Vår motoriska energi, kroppens energi som behövs för att utföra det praktiska och fysiska i vårt liv. Vi har en energikapacitet som både kan påverkas av funktionsnedsättning och vår kondition. Utan att förväxla med fysisk styrka är den i bemärkelsen uthållighet möjlig att påverka med fysisk träning. Den fysiska energin står ofta i korrelation till vad vi stoppar i oss och hur mycket sömn/vila vi ger vår kropp. Outnyttjad fysisk energi gör oss rastlösa eller upplevs som att det driver i kroppen av ett behov av att röra på sig.
Vår kognitiva energi som ger oss förmåga att lära oss saker, att räkna ut och se samband. Det är den energi vi behöver för att kunna dra logiska slutsatser, planera och strukturera. Vi använder den mentala enerign när vi läser - oavsett om vi läser fakta eller fiktion, för nöjes skull eller för att ta del av information. Vi har en energikapacitet som påverkas både av våra anlag/fysiska hjärna och vår vana att använda våra kognitiva förmågor. Outnyttjad mental energi gör oss understimulerade och kan ge en tendens att överanalysera enstaka saker, ältande.
Vår känslomässiga energi finns i varje andetag och varje pulsslag. När pulsen höjs utan att vi fysiskt anstränger oss är det av känslomässig påverkan liksom när andningen flyttas högt upp i lungorna. Och motsatsen när pulsen är lugn och andningen djup så är vi i ett känslomässigt avspänt eller harmoniskt tillstånd. Vi berörs av någonting och det ger utslag på hur vår känslomässiga energi nyttjas. Vissa dagar går vi på rutin och känner inget speciellt, då berörs vi inte och förbrukar inte heller denna energi. Andra stunder berörs vi i positiv eller negativ bemärkelse och då kommer den känslomässiga energin i rörelse. Om vi inte berörs känslomässigt kommer livet upplevas fattigt eller dött, men om vår känslomässiga energi är mycket i svängning finns trumfar den allt och vi blir lätt riktigt utmattade.
Vår själsliga energi brukar jag tänka på som gnistan eller gaisten i livet. Det som ger mening och känsla av sammanhang, när något väcker vördnad eller en känsla av andakt. Det är nära knutet till tillit och förtröstan men också förtroende i det mellanmänskliga eller i relation till samhället. När vi upplever att vi är en del av det stora hela, i världen och naturen är det vår andliga energi som är i rörelse. Vår förmåga att känna trygghet och att se vår delaktighet i världen är ofta format av våra upplevelser i livet. Den som fått mycket stryk under sin väg till uppvaknande eller som byggt upp mycket bitterhet har mycket mer att städa undan för att hitta hem till den själsliga energins rofyllda flöde, men kan utifrån varje ögonblick som väcks av gnistan närma sig och hitta sin väg.
"Jag behöver en chans att känna efter innan jag vet vad jag vill eller hur jag vill gå till väga. Ofta känner jag väldigt stark empati och jag känner det andra känner"
"Jag blir lätt frustrerad av allt ältande, att hålla på att känna efter eller prata igenom saker är bortkastad tid. Vad är det att fundera på - vi gör och lär"
"Om man inte vet var man är på väg är det ingen idé att ha bråttom för man vet ändå aldrig när man är framme. Jag behöver ha en plan eller i alla fall en spel-idé"
Utifrån givna exempel kan man tänka att vi alla har någon energiform som är mer framträdande i vår personlighet och hur vi lever våra liv - men att vi alla har en form av optimal balans av dem alla. Få av oss skulle i det moderna samhället kalla sig spirituell eller andlig utan att ge sig in i en tydligare förklaring.
Ideal, ideologi, religion, altruism, omtanke, värderingar, globaliserad världssyn, sambandssökande, grupporienterad, socialt utbyte, känsla av helhet och av lycka, det som sägs i en blick utan ord... för att försöka samla några ord som ryms i beskrivningarna av den andliga energin. Brist på denna energi ger en påtaglig känsla av tomhet, att något väsentligt saknas i våra liv.
För att försöka ge en liknelse kan den emotionella energin vara kvicksilvret i termometern medan den andlinga energin är värmen i rummet. Den känslomässiga energin och den andlinga står i samklang med varandra på ett symbiotiskt sätt - medan den mentala energin och den andliga oftare står i motpol till varandra. Att vara religiös är dock ingen fingervisning om hur mycket den andliga energin präglar oss som personer, men den som aktivt söker sig till religiösa läror (eller psykologi och sociologi för den delen) strävar aktivt efter att nyttja och utveckla den andliga energikapaciteten. Ju mer man utvecklar den andliga energikapaciteten desto mer tid befinner man sig i harmoni och ickesträvande, det är en tillvaro som allt mer präglas av fredliga principer - eftersom man tänker, analyserar, ifrågasätter mindre och mer drivs av nyfikenhet, acceptans och en öppenhet eller ödmjukhet inför att man inte förstår allt än.
Så - jag känner .... alltså behöver jag mer..
Personligen är jag främst en tänkare, det märks bäst genom att jag har ett stort behov av att få tänka igenom vad jag varit med om, vart jag vill komma, hur jag vill ta mig dit (ha en plan) och förstå vad som påverkar (analysera). Jag har också ett stort behov av andlig energi, det behöver kännas meningsfullt det jag ger mig in i och vad jag än lägger min tid och energi på behöver stå i god relation med mina grundläggande värderingar. När jag blir stressad, utmanad eller i en krissituation så slår jag dock reflexmässigt över till praktikern - agerar och styr upp i en tydlig kombination av mental och fysisk energi.
Ända till jag på senare år kom att vidga min bild av energierna till att omfatta de andliga energierna som en enskild energityp tänkte jag att jag var en känslomänniska. Det jag trodde handlade om att jag läste av andras energier, stämningen i rum osv förväxlade jag med känslan av sammanhang och omtanke som är aspekter av andlig energin.
Den upplevelse som knuffade fram denna utvidgade bild var när jag upplevde hur otroligt uttröttad jag blev av att i en svår period möta många olika människors känslomässiga energier på ett översvallande sätt - hela dagarna i min arbetsvardag. Jag har naturligt lätt för omtanke - det är en värderingsbaserad tanke och känsla på abstrakt nivå (andlig energi). Medan medkänsla var något som i den praktiska vardagen gjorde mig utmattad då den berörde på det djupare personliga planet (emotionell energi) där jag som mest lever i mitt huvud inte hade någon välutvecklad energikapacitet.
En utmaning med energibalans och våra möjligheter att fylla på våra energier på andra sätt än genom sömn/vila är att det kostar energi för att skapa mer energi. Det finns inget som hindrar oss från att låta sömnens påfyllnad vara gott nog. Men spännande nog har jag insett att det är genom aktiv energipåfyllnad som vi både blir bättre på att hålla energibalansen, lär känna våra energibehov och mönster av hur vi bränner energi - vi får också mer energi, liksom ett överskott som kan höja ens energinivåer i flera dagar. OCH att aktivt fylla på med energi, vilket innebär att vi medvetet skapar energi, bidrar till att påverka vår energikapacitet i den riktning vi vill eller känner behov av.
Varje dag, varje vaken minut nås vi av information - som vi väljer om vi ska ta del av eller ignorera. Redan det valet tar energi och varje flöde vi tar del av tar sin beskärda del. Även flöden vi ignorerar kan ta energi då vi lever med rädsla för att ha missat något viktigt.
Varje blick vi möter och varje kommunikation - både verbal och annan tar energi. Det har också potential att ge energi, men även givande och stimulerande möten kostar en del, inte minst inom oss då vi har en förväntan på vad vi själva avser leva upp till i varje möte med andra.
Vår hjärna tar emot alla stimuli våra sinnen uppfattar, varje beröring, tarmrörelse eller temperaturskillnad lika väl som varje ljud och synintryck. Hela tiden pågår en omedveten sållning om vilka intryck som ska uppmärksammas och bli medvetna.
För många år sedan hörde jag begreppet energitjuv för första gången. Det var då i bemärkelsen människor som bara kör på och tjatar och pratar ohejdat så att alla som stötte på dem blev helt urlakade. Det finns fler varianter förstås, människor är kreativa varelser. Sen stötte jag på boken Den Nionde insikten, av James Redfield. I boken beskriver han i skönlitterär form en syn på energier och varför vi stjäl energi samt vad vi kan göra istället på ett fantastiskt sätt. (läs ett intressant dokument om boken och insikterna här) (en annan bok som finns i ämnet: Energitjuvar: I familjen, relationen och på jobbet, av Ingalill Roos).
Kontentan av det jag läst och tänkt kring energitjuvar är att när man upplever brist på energi uppmärksammar man antingen detta och tar ansvar för att engagera sig själv i att fylla på - eller så glider man lätt in i invanda beteenden som syftar till att stärka sin energi som tjuv.
Vem vill vara en tjuv som stjäl andras energi? Tyvärr är det oftast våra närmsta, som vi älskar och omger oss med som vi stjäl ifrån. Exempel som kan vara obehagliga att känna igen sig i är när vi sätter oss själva i en position jämfört med någon annan där vi agerar/pratar/beteer oss som att:
Det är otroligt vanligt mellan syskon och mellan förälder - barn, men också mellan makar och vänner. Ibland är det ett förväntat och fullt normalt tillfälle ex när en förälder behöver uppfostra eller lära sitt barn något om verkligheten - men hur det görs, när och på vilket sätt är skillnaden mellan det som är rimligt och det som är att stjäla barnets energi. Om vi dränerar den andres energi kan hen reagera med aggression eller någon annan egen strategi för att vinna tillbaka sin energi, någon kan börja gråta eller växla över i en offerroll på annat sätt eller bli en joker som försöker skämta bort det hela (det är de tre vanligaste försvarsstrategierna).
Det finns även andra tjuv-metoder ex. besserwiessern, pratkvarnen, förföraren/maniupulatören och även en utveckling av försvarsstrategierna som ex. martyren, den sjuke, rättshaveristen.
Det var först när jag för många år sedan började jobba med ungdomar med olika funktionsvariationer som jag kom att träffa på många med neuropsykiatriska diagnoser som ADHD och ADD mfl. De lärde mig mycket om hur de som personer påverkas av alla stimuli i omvärlden och hur de får kämpa för att avkoda information, särskilt avbstrakt information som mänskliga möten är späckad av. Dessa personer var självklart alla olika och hade olika styrkor och utmaningar. Det jag av flera olika skäl lärt mig mest om är påverkan av synintryck, men en arbetspsykolog jag jobbat med förklarade att det är ungefär samma funktion när det gäller alla olika typer av intryck, att skillnaden ligger i individen - vilka intryck som är mest utmanande och hur det påverkar. Liksom hanteringsstrategierna är individuella.
Tiden är den mest demokratiskt fördelade resursen, balansera rätt.
Mental och känslomässig hälsa, integritet och självkänsla hänger ihop.