Vuxen
Förälder till vuxna barn
Att själv vara vuxen i relation till andra
Fortsätt att utvecklas
Att vara förälder till vuxna barn är en särskild relation i livet då man själv som person behöver utveckla nya färdigheter.
Det är lätt att tro att man själv som äldre vuxen skulle vara färdigutvecklad och därmed vara förebilden som den unge ska uppnå - men det finns ingen levande människa som har utvecklats färdigt.
Som förälder till vuxna barn vill i vart fall jag känna att jag fortsätter att bidra men istället för att fostra bidrar i form av mentor eller bollplank.
En annan funktion
Som förälder till vuxna barn fyller vi snarare funktionen mentor och för att kunna coacha någon annan behöver man vara klar med sitt eget. Man behöver konstant utveckla sin förmåga att lyssna utan att gå in i agerande som oftast tar sig formen av att ge råd. Det är något många, däribland jag själv, får träna på hela livet.
Om man inte har tagit hand om sin egen mognad eller utvecklat förmågan att vara trygg i sin vuxen- roll är risken stor att man gör försök att vara kompis med sitt barn vilket blir en falsk relation som tenderar vara till men för alla parter.
Som förälder - barn konstellation kan man absolut ha en vänskaplig ton, trivas tillsammans och ex gilla att "bara vara" med varandra på olika sätt.
Men som kompis finns en förväntan på en jämbördighet och en ömsesidighet som aldrig kommer att fyllas. Ofta med risk för att föräldern ikläder sig roller för att vara cool, för att få vara med, för att upplevas som barnets like och missar dels möjligheten att vara förebild, att kunna vara den äldre kloka som den unge vuxne kan ha behov av att vända sig till i förtroende och så vidare. Men den
förmodligen största problematiken som uppstår när den vuxne försöker vara kompis med det vuxna barnet är att man trots alla försök att få vara signifikant, få vara med osv är någon som barnet har ett inbyggt behov av att få bryta sig fri från. Det kan när föräldern inte accepterar det leda till känslan av att bli bortvald (och alla negativa effekter av det) eller stora konflikter mellan de båda.
Det är en inte en självklarhet att en person som är vuxen i ålder faktiskt är vuxen i den fulla bemärkelsen.
När man läser boken Vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar riktar det en strålkastare på många effekter som jag och säkert många med mig kan relatera till. Både i sin egen uppväxt men också, om man är helt ärlig, i hur man själv lyckats mogna. Det alltså även om man växt upp i en fullt normal familj, som inte alls är särskilt dysfunktionell och även om man själv tagit hand om mycket eget bagage och verkligen gör sitt bästa som helt normal förälder. Det finns alltså grader att känna igen sig i. Om man ur denna bok och andra gjorde ett seriöst försök att avkoda vad som är att betrakta som en mogen, vuxen och normal person skulle var och en hitta sina egna utvecklingsområden.
Till skillnad från när vi studerar eller jobbar så är det ingen annan som följer upp och bedömer oss och ger oss feed back, det jobbet behöver vi göra själva - och just det är en av de saker som utmärker en mogen vuxen person. Förmågan att hantera sina egna känslor, effekter, ryggsäcken med gamla trauman eller oförrätter och ta ut en sund riktning för sin egen utveckling, sitt läkande av gamla sår och ansvarstagandet att faktiskt göra det känslomässiga jobbet själv - för sin egen (och sin omgivnings skull).
Hur...
Att engagera sig i sin egen mognad är mycket av det som fredrikaswebb handlar om. Men summerat finns det några sätt som kan engagera en:
- Reflektera över några äldre personer i din närhet som du respekterar och kanske ser upp till - lista deras egenskaper, vad är det de gör? hur är det de är? som gör att du känner att de är bra och trygga vuxna? Vad är bra vuxen-egenskaper du själv har eller skulle vilja ha och hur skulle du själv kunna åstadkomma en utveckling så att det blir mer sant i beskrivningen av dig själv?
I det stora hela handlar det om att utöka sin förmåga att vänta med att agera på stimuli - så att man hinner tänka och välja hur man vill reagera innan man faktiskt agerar.
Och om att kunna fördröja sin egen behovstillfredsställelse så att man dels kan välja om man verkligen vill försöka tillfredsställa sina behov/önskningar eller om det är något som man själv valt att försöka minska utloppet för i sitt liv - ex som vuxen bestämmer vi själv när vi vill äta godis, om vi plötsligt blir sugen på godis så kan vi köpa/ta och äta det direkt. Men vi kan ha andra mål eller värderigar som gör att vi egentligen inte alls vill tillfredsställa den önskningen direkt den uppstår. På motsvarande sätt så kanske vi blir
sugen på att köpa den där coola bilen, vi kan absolut köpa bilen på kredit rakt över disk (det är lätt att få även stora krediter) - men det kan vara så att vi i vår lite mer mogna hjärna har en plan för något annat och därför inte vill dra på oss spontana skulder.
Men en av de aspekter i vår egen mognad som gör störst skillnad i våra relationer med andra - om vi har tagit hand om det eller inte - är gamla trauman och sårade känslor och vårt sätt att förhålla oss till motgångar. Det är helt naturligt att det lilla barnet skyller ifrån sig och hela tiden lägger förklaringen till att något blivit fel eller gått sönder på andra. Men den som är vuxen tar ansvaret för allt som händer och effekterna av det själv.
Det som upplever motstånd inom sig när man läser sista meningen i stycket ovanför har helt uppenbart en rätt viktig bit att ta tag i. Det handlar om att utveckla förmågan att se sin egen del i allt. Det är självklart inte alltid ens eget fel att saker och ting händer - men det är alltid ens eget ansvar vad som händer sedan. Hur man låter det påverka en själv och sin livssituation, hur länge det får påverka och hur vi låter oss själva utveckla "skydd" mot liknande i vår egen framtid.
Att bli vuxen och andra stadier i livet (AI)
Att bli vuxen är en betydelsefull övergång i livet och innebär att man börjar ta ansvar för sina egna handlingar och sitt eget liv. Detta innefattar ofta att börja sköta sitt eget arbete, vilket kan innebära allt från att uppfylla sina arbetsuppgifter till att interagera professionellt med kollegor och chefer.
Att bli vuxen innebär också att man börjar hantera sina egna finanser. Det kan innebära att betala sina egna räkningar, spara pengar, investera i framtiden och kanske till och med köpa ett eget hem. Det kan också innebära att man börjar tänka på att starta en egen familj, vilket innebär ytterligare ansvar och engagemang.
Att bli vuxen innebär dessutom att man tar ansvar för sitt eget fysiska och mentala välbefinnande. Detta kan innebära att man börjar äta hälsosammare, motionera regelbundet, söka medicinsk vård när det behövs och ta hand om sin mentala hälsa genom exempelvis meditation eller terapi.
Slutligen innebär att bli vuxen att man lär sig att hantera relationer och sociala situationer på ett mer mogen sätt. Detta kan innebära att man lär sig att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt, att man utvecklar förmågan att lyssna och kommunicera effektivt, och att man tar ansvar för sina egna känslor och beteenden. Att bli vuxen innebär att man utvecklas och växer som individ, och att man lär sig att navigera i världen på ett självständigt och ansvarsfullt sätt.
Begreppet vuxenblivande varierar kraftigt mellan olika kulturer. I västvärlden, såsom USA och Europa, anses en person generellt vara vuxen vid 18 års ålder. Detta är den ålder då individer förväntas börja ta mer ansvar för sina egna liv, inklusive att ta ekonomiskt ansvar, göra egna hälsoval och fatta andra viktiga beslut om deras liv.
I Asien, till exempel Kina, kan vuxenblivandet ses annorlunda. Traditionellt sett anses en person vara vuxen vid 20 års ålder, vilket firas med en särskild ceremoni som kallas "Guo Li" eller "Cheng Ren Li". Denna ceremoni markerar den formella övergången till vuxenlivet och medför nya ansvar och rättigheter. Dessutom är familjeband och respekt för äldre mycket viktiga i kinesisk kultur, vilket kan påverka individens syn på vuxenblivande.
Vidare är det viktigt att notera att dessa åldersgränser och traditioner kan variera kraftigt inom olika delar av både västvärlden och Asien, och att varje individs upplevelse av att bli vuxen är unik.
I många afrikanska länder är vuxenblivandet ofta kopplat till riter och ceremonier. Dessa kan skilja sig mycket åt från land till land, men har ofta som gemensam nämnare att de markerar övergången från barn till vuxen. Det är också vanligt att dessa ceremonier inkluderar både utbildning i viktiga färdigheter och kunskaper som behövs i vuxenlivet, samt en offentlig bekräftelse på individen som en vuxen medlem av samhället. Dessutom kan vuxenblivandet i afrikanska länder ofta vara kopplat till äktenskap och föräldraskap snarare än till en specifik ålder. Det är också viktigt att notera att afrikanska samhällen ofta har en stark betoning på gemenskap och kollektivism, vilket kan påverka deras syn på vuxenblivande.
I västvärlden markerar särskilda riter och traditioner övergången från barn till vuxen, även om dessa kan variera något från land till land.
I Sverige, liksom i många andra europeiska länder, anses studenten vara en viktig övergångsrit. När en ung person avslutar gymnasiet, firas detta med en stor fest som markerar slutet på deras skolgång och början på deras vuxenliv. Detta kan innebära en ceremoni där studenten får ett diplom, följt av en fest med familj och vänner. Det är också vanligt att studenterna bär speciella kläder, såsom studentmössor, för att markera denna milstolpe.
I Tyskland, finns det en tradition som kallas "Jugendweihe". Denna ceremoni markerar övergången från barn till vuxen och sker när barnen är omkring 14 år gamla. Under ceremonin, som är sekulär, ger de unga en offentlig löfte om att uppföra sig ansvarsfullt och bidra till samhället. Efter ceremonin följer ofta en fest med familj och vänner.
I USA, kan övergången till vuxenlivet markeras av olika saker beroende på personens kulturella bakgrund. För vissa kan det vara att ta körkort, vilket vanligtvis sker vid 16 års ålder och anses vara en viktig milstolpe mot självständighet. För andra kan det vara "Sweet 16"-festen, en tradition där en flicka firar sin 16-årsdag med en stor fest. I vissa religiösa samhällen, såsom judiska och katolska, markerar ceremonier som Bar Mitzvah och konfirmation övergången till vuxenlivet.
Medelåldern ses ofta som en betydande övergång i livet och markerar en tid av självreflektion, omvärdering av livets prioriteringar och ibland, stora livsförändringar. Detta gäller i många kulturer runt om i världen, inklusive Sverige, Tyskland och USA, men det finns också särskilda traditioner och riter kopplade till denna fas i livet i olika länder.
I Sverige firar många människor sin 40-årsdag i stor skala, vilket ofta ses som en övergång till medelåldern. Det är också vid denna ålder som många börjar reflektera över sina livsval och ibland gör stora förändringar, som att byta karriär eller livsstil.
I Tyskland firas den så kallade "Vierzigsten Geburtstag" eller 40-årsdagen med stor entusiasm. Traditionellt sett används denna milstolpe för att reflektera över livets prestationer och planera för framtiden. Det är också vanligt att ge gåvor som symboliserar visdom och erfarenhet, såsom böcker eller konst.
I USA är 50-årsdagen, eller "the big 5-0", ofta en stor händelse och ses som en officiell övergång till medelåldern. Många människor firar detta med en fest eller resa, och det är vanligt att ge gåvor som skämtar om ålder, såsom "over the hill"-gåvor.
I Japan firar man en tradition kallad "Kanreki" när man blir 60 år gammal. Det markerar slutet på en livscykel och början på en ny. Under denna ceremoni bär den firade en röd huva och en röd väst, vilket symboliserar återfödelse till ett nytt liv.
I Indien firar hinduer ett ritual kallat "Shastipoorthi" när en man når 60 års ålder. Detta markerar en tid då man ska dra sig tillbaka från världsliga angelägenheter och ägna sig åt andlig reflektion och välgörenhet.
Dessa traditioner visar att oavsett kulturell bakgrund, är medelåldern en tid för reflektion, firande och ofta, en ny början.
