Realtionen med dig själv

... är i högsta grad relevant för hur du är, mår och kan bidra i alla dina andra relationer

Reflektioner kring självkänsla, hälsa, motivation och livstillfredsställelse med mera - för allt det hänger ihop på ett eller annat sätt.

Tar du hand om dig själv och din kropp?

Att tänka på hur vi sköter om oss själva är inte egoistiskt eller onödigt självcentrerat utan ansvarstagande. För om/när vi inte tar hand om oss själva har vi mindre eller inget alls att ge andra - och oftast är det ju vad vi delar med eller ger till andra som ger oss själva näring i själen.

Att ta hand om sig själv är inte synonymt med att vara ett förbättringsprojekt, att sätta sig på diet eller träna för att se ut på ett visst sätt. Utan oavsett om det handlar om vår utsida eller insida är det värdebehållningen av det vi investerar oss i som är fokus. Och då är det inte bara det uppenbara.

Exempelvis är effekterna för vår inre känslomässiga och mentala (sprituella) hälsa stora av att utöva självkontroll och självrespekt. Om vi istället fokuserar på våra övergripande livsmål och våra grundläggande värderingar - vad säger de om hur vi vill och då borde leva våra liv för att känna oss nöjda, stolta och tillfredsställda? När vi lever och tar hand om oss själva på ett sätt som är förenligt med våra övergripande livsmål och grundläggande värderingar känner vi oss nöjda med oss själva, vi kanske rent av känner oss duktiga och riktigt bra som personer.

Att gå på gymmet och träna en timme gör troligen betydligt mer för din direkta upplevelse av livstillfredsställelse, nöjdhet både med dig själv i det lilla/nära perspektivet och med ditt liv generellt - än vad det gör för din fysiska hälsa och muskelbyggnad. Att träna regelbundet och med tilltagande belastning påverkar på sikt så klart din fysik, men dessvärre ger det i sig självt sällan en ökad tillfredsställelse med vad vi ser i spegeln eller hur vi bemöts av andra eller vad vi kan ha intalat oss att vi vill uppnå med att få kroppen i en viss form. Så - att träna är bra för oss både för vår fysiska hälsa och vår psykiska och emotionella hälsa på både lång och kort sikt. Men motivationen att träna hålls enklast vid liv om vi stryker likamedtecknet mellan exempelvis träning och viktnedgång eller träning och fitness/muskelbyggnad och istället fokusera på den direkta känsla av tillfredsställelse och vår mentala hälsa.

En annan aspekt av självkontroll och att välja vad som får stimulera/påverka en är att vi genom att göra medvetna val kan avstå från sånt som har en nedbrytande eller direkt skadlig effekt. Om vi tar som exempel rökning/snusning som jag personligen gjort upp med, eller för all del alkohol, socker eller koffein som jag inte själva gjort upp med. Att nyttja substanser som ger upplevda positiva effekter, dopaminpåslag eller blodsocker toppar kan både göra oss beroende (gör oss så gott som alltid beroende, om vi nyttjar det flera gånger inom en kortare tidsperiod) och ge oss en negativ effekt när vi avstår eller effekten klingar av. En blodsockertopp ger för mig och många andra en eftereffekt som bäst beskrivs som trötthet, men kanske snarare emotionell trötthet än att faktiskt vara trött. Men när det för mig är bakslaget efter socker så handlar det snarare om utmattning, inte helt olikt känslan av den energilöshet jag upplevde som gravid när jag kunde domna av/somna mitt i en mening (då pga järnbrist). Eller humörsvängningar som när man som vardagsnikotinist helt plötsligt inte får nikotinet, då har jag upplevt mig pendla mellan aggression, att se allt som stör eller kan vara negativt förstorat (överfokus på negativitet), uppgivenhet, nedstämdhet till en svag normal - men aldrig riktigt upp till trivsel eller må bra känslor.

Att sträva efter att utradera dessa typer av påverkan på vårt själsliga, emotionella och kognitiva mående är åter igen mycket mer och direkt belönande jämfört med de likaledes positiva effekterna rent fysiskt. Ändå fokuserar många främst på att minska socker = bli smal eller sluta röka = slippa cancer, de effekterna kanske man uppnår på lång sikt och det är ju i så fall bra. Men de är för långt ifrån nuet för att kunna bidra till motivation.

När vi tar hand om oss själva och har för vana att känna av i vår kropp om något är på tok eller vad vi känner behov av så är vi också mer medvetna i nuet. Vi skulle kunna sägas vara mer hemma i oss själv, mer närvarande. Att lyssna inåt och att visa omsorg om sig själv bidrar till att vi också blir mer lyhörda för andra och vår naturliga benägenhet att visa omsorg för andra blir mer grundad på sann välvilja. När vi mår bra vill vi genuint se andra må bra. Det ger genklang i vår personliga framtoning, hur vi beter oss och vilka val vi gör ex av vilka människor vi omger oss med. Och som alltid när vi förändras, även i de allra minsta nyanser så förändras även vår omvärld och hur andra människor uppfattar oss - och bemöter oss.