Jag har inte själv riktigt landat i någon särskild strategi annat än att på helt vanligt svenskt vis försöka leva hyfsat klimatsmart - utan att gå in för en mer engagerad hållning.
Ofta när jag i mitt privatliv funderar på de val jag har möjlighet att göra för att minska min egen klimatpåverkan gör jag hyfsat goda val.
Men jag slås ofta av en uppgivenhet knutet till att vi här i Sverige - hur bra vi än väljer - kan påverka så lite.
De största klimatbovarna finns någon annanstans och de kommer inte jag som privatperson åt - vi som nation bidrar till världsdebatten, utveckling av mer klimatsmart teknologi och visar genom goda exempel att mycket kan göras mer klimatsmart ex industrin. Det är jag stolt över, att vi gör, även om inte jag personligen egentligen gör något.
Klimatfrågan används gärna av politiken som ursäkt för att lägga på skatter i syfte att fostra oss folket att leva miljövänligare - men de intäkterna till staten går inte till det som jag som skattebetalare borde ha rätt att förvänta mig - forskning, bistånd till klimaträddande åtgärder i utvecklings- länderna osv. Nej de går åt i den politik som förs i övrigt, nu till exempel för att finansiera ytterligare planerade skattelättnader för höginkomsttagare.
Som jag ser det är hela klimatkrisen en skapelse av kapitalismen, den konstanta hungern efter att skapa profit till kapitalägare - göra de rika rikare - och de följdverkningar en kapitalistisk kultur skapar. Med kultur menar jag varje enskild människas strävan efter att bli rik, ha lyxartiklar och en levnadsstandard högre än livets nödtorft. Jag och alla som läser det jag skrivit här är helt insyltade i den kulturen och för oss i Sverige är det justeringar i vår egen livsstil som vi kan välja att göra - utan att det kostar oss livet och tryggheten. Men för många i de regioner/länder som är "miljö bovarna" är det inte ett val som de bekvämt kan göra.