1. Vilken typ av bajsmacka föredrar du?

“Everything sucks, sometimes” inleder Manson. För allt i livet, vad vi än gör eller involverar oss i kommer med det onda och det goda. Kärlek smärtar, föda barn är skräckblandat och fysiskt smärtsamt, nytt jobb börjar med att man är helt okunnig och nervös, vi lär oss laga mat genom att misslyckas och lära oss vad man ska undvika och liknande när det gäller allt.

Allt som är av betydelse det vill säga är viktigt för oss och kan skapa en känsla av lycka, seger, tillfredsställelse är behängt med en risk för att göra bort oss, misslyckas, förlora det vi eftersträvar och allt kräver någon form av insats och/eller uppoffring från oss.

Det finns alltså områden i livet/världen där vi kan hantera bajsmackorna som är vidhängt det området som vi känner oss mest tålig inför att möta och hantera. Det finns också områden i livet/världen det vill säga saker vi kan ägna oss åt som vi troligen gör bättre än andra så att riskerna att misslyckas är mindre eller att vi misslyckas med mindre frekvens eller kostnad än andra - ex genom att det är lätt för oss att lära oss, vi förstår intuitivt vad det är vi behöver justera för att inte göra samma misstag igen och på så sätt blir det lättare att lyckas nästa gång vi försöker.

• Vilka risker för obehag är du villig att uthärda för att uppnå det du önskar?
• Vilka utmaningar är du beredd att träna på utanför din komfortzon för att lyckas?
• Vad verkar du vara bättre på eller ha lättare för att lära än andra?

2. Vad är sant om dig som skulle få ditt åttaåriga

     själv att gråta?

När vi var barn kände vi inte till alla begränsningar och allt sunt förnuft och praktiska hänsyn som vuxna senare belamras av. Vi gjorde massor av saker bara för att det var kul, vår fantasi visste inga gränser och allt var möjligt. Kanske hade vi till och med yrkesdrömmar som kändes som helt rimliga planer inför framtiden. Jag själv vurmade för djur och insekter, under en period hade rena “veterinärmottagningar” där jag tog emot och vårdade allt ifrån daggmaskar som råkat gå av till fåglar som flugit in i fönster. Jag skulle definitivt bli veterinär. Jag läste också mycket böcker och skrev både dikter och berättelser så snart jag hade lärt mig skriva och läsa, det höll jag på med i många år sedan och ända till det vuxna i livet trängde undan mitt skrivande drömde jag om att livnära mig på att skriva böcker, att vara författare.

Sånt som vi gjorde av hjärtats lust, som engagerade oss och fick oss att återkommande gå in i sådan lek eller sånt engagemang att det verkligen är något vi älskade att göra är viktiga ledtrådar till när vi nu som vuxen söker efter vad som ska ge oss ett tillfredsställande liv. Även om jag idag varken vill bli veterinär eller heltidsförfattare så ger de båda exemplen bra ledtrådar som är värdefulla i mitt liv - även om de inte är “rätt yrke” för mig kan det ge mig mervärde i livet.

Det som Manson beskriver händer, som gör att vi slutar engagera oss i det vi älskar att göra, är att vi formas av förnuftet i att göra sådant som vi på något sätt blir belönade för, en del i den transaktionsekonomi som är viktigt när vi blir vuxna och måste försörja oss. Och det är när vi gör något för något vi slutar göra det för nöjes skull, för att vi älskar att göra det och det får passionen att dö ut. Om mitt vuxna idag-jag träffade mitt åttaåriga jag och åtta åriga jag frågar “varför skriver du inte längre?” och mitt idag-jag svarar “för att ingen skulle läsa det” eller “för att jag inte kan tjäna pengar på det” så skulle mitt åttaåriga jag förmodligen gråta - är Mansons tes.

• Vad älskade du att göra som barn som du har förlorat till vuxenheten?
• Vilka aktivitgeter skulle du kunna återbesöka, bara för kul?

3. Vad får dig att glömma att äta eller gå på toa?

Ibland när vi gör något sugs vi in i en bubbla där det känns som att tiden står stilla och vi är fullt fokuserade och engagerade över lång tid. Jag brukar prata om min Skrivarbubbla för när jag som vuxen senare återupptagit mitt skrivande så har jag ofta upplevt att jag är i min bubbla, men det finns även tillfällen i mitt jobb när jag upplever samma flow, likaså i andra aktiviteter jag då och då ägnar mig åt i mitt liv.

Manson beskriver att han under många år i sitt unga liv ofta hade känslan av förlust av tid och rum när han spelade datorspel, vilket många som haft det intresset eller sett sina barn ha det intresset kan vittna om - och att det i sig kan vara problematiskt eftersom det är svårt att se nyttan i att dedikera så mycket tid åt att spela spel. Men Manson beskriver att han, när han slutade spela spel, kom till insikten om att det var inte själva “att spela spel” som var det som fängslade honom utan det han åstadkom genom att spela spel. Det är en nerv av tävlig, att anstränga sig för att bli bättre och lyckas bättre som gör att man lyckas i spelet man spelar. Det översatte han till att hans passion låg i självförbätting och tävlig (competition) vilket han i sitt vuxna liv kunde applicera på sin yrkesmässiga strävan.

Just detta med att se en annan sida av aktiviteten spela datorspel, specifikt World of warcraft som jag själv hade erfarenhet av samt såg mina söner och bröder väl engagerade i, kunde jag nyttja med mycket gynnsamma effekter när jag under några år var Ungdomsarbetsförmedlare och mötte många unga män som hade svårt att ta sig in i arbetslivet, för att det enda de gjorde var att spela WoW. Min insikt var att de som lyckas bra i WoW både behöver samarbeta med andra, vara dedikerad nog att göra det som ska göras när det ska göras, passa tider, läsa på och förbereda sig inför uppgifterna vilket ibland kunde innebära att de mellan uppgifterna (fights/raids) måste investera flera timmar till att samla material och producera det som de sedan behövde i uppgiften. De behövde också förhålla sig till sitt lag/sin grupp på ett adekvat sätt, följa ledarens beslut, hedra de regelverk för uppdelning av bytet/belöningen som var överenskommet och att stå för sina egna prestationer både misslyckanden och bidrag till framgången. Sammantaget gick detta att översätta till vad dessa killar behöver för att ta sig in i ett arbete, kunna klara av och behålla ett arbete OCH hitta engagemanget att fortsätta utvecklas i jobbet samt att ha förmågan att SE och vara stolt över sina egna prestationer.

För min egen del, utifrån de drömmar jag nämnde tidigare har jag kunnat nå insikter om vad som driver mig och låter mig hitta flow i mitt liv idag. Att driva en veterinärmottagning så som jag lekte som barn går att bena ut i att det inte handlade om att hjälpa ett djur utan snarare att ha en logistik som gjorde det möjligt för mig att hjälpa djur i ospecifik plural. Översatt till mitt vuxna jag kan jag se att jag har en stark vilja att hjälpa andra, jag vill både djur och människor gott och ömmar för de som är i utsatt läge eller lider på något sätt. Jag kan också se att jag har lätt för att se logistiska utmaningar och går lätt in i flow när jag engagerar mig i att skapa strukturer, skapa överblick av flöden och lista ut hur man på ett så optimalt sätt som möjligt omhändertar dem. Mitt skrivande har jag som vuxen funnit nya utlopp för, exempelvis den webbplats jag har och underhåller är skapad bara för att jag stimuleras av det, bara för kul och utan vinst eller produktionssyfte. Jag skriver även böcker, bara för att det är roligt, även om det kanske aldrig blir något alls av de berättelser jag skriver. Utöver det skriver jag förstås när jag reflekterar över olika saker, allt ifrån ett socialpolitiskt manifest till olika former av dagboksreflektioner. I mitt jobb ser jag också att skrivandet finns med, jag dokumenterar överenskommelser med externa parter, dokumenterar samtal jag har med mina medarbetare och redan som arbetsförmedlare dokumenterade jag mitt arbete med de arbetssökande eller arbetsgivarna jag var i kontakt med. Men nu i mitt arbete på Arbetsförmedlingen gifter sig dessa två passioner på ett gynnsamt sätt med ytterligare en styrka jag har i berättandet - att prata med människor, få den jag pratar med att vilja berätta själv och möta dem i sina reflektioner. Och att på olika sätt informera människor, både i det enskilda samtalet och i form av att hålla möten eller föreläsningar. Ja jag var väldigt pratsam som barn också 😊 Som första linjens chef både pratar jag med och till människor, dokumenterar mitt arbete OCH bidrar genom att se mönster, utverka strukturer, synliggöra strukturer i dokumenterad form och kommunicera strukturer i form av arbetssätt och rutiner på olika sätt. Och allt eftersom jag engagerar mig i detta blir jag år för år bättre och bättre på det, tillfällena när jag upplever flow eller att jag har “tur när jag tänker” blir fler och fler.

Mansons frågor till detta avsnitt är

• Vad älskar du verkligen att göra?
• Vilka andra aktiviteter är värda att testa (/återbesöka) för att se om du gillar dem?

Men innan vi lämnar detta ämne vill jag också väva in de fina insikter kring Flow som Mihaly Czikszentmihalyi erbjuder. Mihaly Czikszentmihalyi gav ett TED talk 2004 om flow (Mihaly Csikszentmihalyi : om flow | TED Talk) vilket beskriver på ett fint sätt när människor upplever flow och den beskrivningen bidrar till en insikt om hur vi alla kan komma in i flow i högre och högre omfattning. Bilden (skärmklippet) som kommer från hans TED talk ger mig en viss inspiration i just detta.

4. Hur kan du bli bättre på att göra bort dig?

Före man kan vara bra på att göra något alls behöver man vara eredd på att man är dålig på det, för att bli bra behöver man träna upp sin förmåga och bygga sin kompetens. Det gör man genom att fortsätta göra det man inte lyckas direkt med att göra. Vilket kan kännas som att man gör bort sig inför andra. Just det gör att många människor håller tillbaka sig själva i sin utveckling, för att man är rädd för att göra bort sig, inte duga, inte räcka till, inte vara bra nog.

Det handlar om att våga vara sårbar, ovärdig, uppfattas som oproffessionell eller okunnig. Att våga göra sig sårbar är otroligt viktigt och är en insikt som Manson skiver vidare om i en annan artikel (Vulnerability: The Key to Better Relationships (markmanson.net)), men som också Brené Brown så engagerat upplyser oss kring (Brené Brown: Brene Brown: Styrkan i sårbarhet | TED Talk).

Vi kan aldrig utvecklas och lyckas med nya fantastiska saker som berikar våra liv om vi är rädda för att göra bort oss. Eller om vi låter vad andra tycker, tänker och säger om oss vara avgörande i hur vi betér oss och vad vi engagerar oss i. Vi behöver göra oss själva trygga i vår vuxna självbestämmanderätt och självkänsla så att vi vågar göra det vi själva bedömer är viktigt för att kunna utvecklas och nå de mål som vi själva eftersträvar - även när det innebär att vi behöver bryta av från flockmentaliteten eller andras godkännande.

• Vad skrämmer dig mest, av förklarliga skäl?
• Vad borde du sluta hitta ursäkter för att inte göra och istället börja att aktivt göra?

5. Hur ska du rädda världen?

Att bidra till något som är större än en själv och sitt eget brukar bidra starkt till känslan av att vi är meningsfulla och att vårt liv är meningsfullt. Och vi kan alla se att det finns massvis med saker som är fel i vår värld, det går att välja ut vad som engagerar just dig och hitta ett angreppssätt som du kan engagera dig i som blir ditt bidrag till världen.

• Vilket problem i världen som är större än dig bryr du dig om?
• Vad kan du göra för att påverka det/göra skillnad?

6. Om någon håller en pistol mot ditt huvud och

     kräver att du ska lämna ditt hem hela dagarna,

     från frukost till läggdags - vad skulle du göra?  

Med en sådan övning som rubrikfrågeställningen föreslår gäller det att inte fuska, du skulle under den angivna tiden inte kunna ägna dig åt förströelse typ sociala media, underhållning i form av film/tv/böcker eller annat som spela spel osv alltså handlar det om tid utan distraktioner du själv kan välja.

Manson är tydlig med att Passion är ett resultat av aktivitet, att vi aktivt agerar, inte tvärt om. Det känns sant i min mage. Om jag spelar det mot mitt skrivande till exempel, inspirationen att skriva räcker inte särskilt långt till att hålla mig igång när jag väl skriver och inför distraktionen av vad livet innebär är skulle det inte bli ett enda ord skrivet om jag skulle vänta på att inspirationen ska bli stark nog för att jag ska prioritera skrivande. Nej för att komma in i min bubbla och känslan av flow och få något skrivet så krävs att jag sätter igång och skriver, ibland genom att göra en skrivövning eller att skriva någon reflektion till min webbplats, eller bara skriva allteftersom jag reflekterar kring ett ämne - jag måste skriva först, sen kommer inspirationen som drar in mig i flödet som gör att jag åstadkommer något som känns relevant och substantiellt.

Vad är det jag behöver göra för att min investerade tid ska vara en investering och inte förslösas?

Mansons frågor:

• Vad har du varit passionerad om genom livet?
• Vad borde du spendera din tid med?

7. Om du idag fick veta att du kommer att dö om

     exakt ett år, vad skulle du göra då och hur skulle

     du vilja bli ihågkommen?

Detta är en övning jag gjort många gånger genom åren sedan jag påbörjade mitt personliga engagemang i medveten personlig utveckling på tidigt 90-tal, just för att den är så nyttig. Vad som är viktigt för oss i livet, vilka relationer, vilka situationer ja till och med vilka ägodelar och vanor man har ställs i ett nytt perspektiv när vi tänker över dem i perspektivet att vi snart inte finns längre.

I vårt dagliga språkbruk finns också talesätt som varit populära i slutet av 90-talet och början av 00-talet men som jag mer sällan hör idag - det tjänar i alla fall liknande syfte “Vad spelar det för roll om hundra år?”. Ofta uttalat för att sätta rätt perspektiv på att man gjort ett misstag, gjort bort sig eller om man överväger att göra något som i det perspektivet inte tjänar ett riktigt syfte.

Med hjälp av dessa tankegångar kan var och en bena ut vad som är av reellt värde i livet, vad som är viktigt och vad vi vill prioritera för att uppnå det vi önskar. Det kan bidra till både en känsla av inriktning i livet och en känsla av meningsfullhet, syfte. Just eftersom det synliggör våra egna grundläggande värderingar (Personal Values: How to Know Who You Really Are (markmanson.net))

Att skapa och leva ett värdefullt liv, hitta syftet med sitt liv som gör att det känns meningsfullt, handlar om att hitta de en till två saker som är större än dig själv och större än dina närmaste, värderingar som du beslutsamt låter guida dina handlingar. Det handlar inte om att du ska utföra stordåd utan om att lista ut hur du ska må som bäst och känna dig mest tillfredställd med att spendera din begränsade tid på jorden.

• Vad är viktigast för dig?
• Vilka värderingar/prioriteringar låter du styra dina handlingar?